http://www.hastnet.se/marknad/sok.php?marknad=4&typ=1

Slutade tidigt idag! Klockan 14.00, det är tidigt!!! Åkte direkt till Stallet. Mamma har Pace idag, och jag fick rida Kendy!

Red henne förra veckan när Cicci var på grönt kort-kurs och tyckte hon var ovanligt stel i högersidan. Ledsen jag blev :( Sa det till Sussi som har henne och Pia i stallet har en lasermaskin, så igår fick Kendy sin första behandling.

WOW vilken skillnad det var!! Rekommenderar starkt till trötta/stela muskler och leder. Tummen upp för det!

Dagens ridpass gick inte ut på något speciellt. Försökte att få henne mera lydig för hjälperna. Vilket jag tyckte att jag lyckades med då hon i slutet började trava på bra framåt i övergången från skritt bara jag ökade trycket med skänkeln lite granna! (Y)

En bra dag måste jag säga! Klockan 5 var jag klar i stallet. Grymt bra jobbat om jag får säga det själv!!

Alltså... Jag kommer inte ihåg vad den lilla ponnyn jag red när jag var liten hette. Men den första på ridskolan, det kommer jag ihåg, att det var Valerius! Han stod längst ner mot utgången i stallet... Mörkbrun med bläs. Jättesur! Haha, mamma frågade mig hur jag skulle göra när han skulle gå framåt och jag börjar slå med tyglarna ^^, Hade ju bara sett pappa köra innan! HAHA!

Hittar inga bilder nu tyvärr, vet inte vart de tagit vägen! Det är en röra bland alla mina mappar!!!

Att något kan bli så bra...  

.

Anstränger hjärncellerna för att minnas tillbaks hur allting började. Det måste ha varit 2005. Christina (Moendas ägare) red på Partille ridskola, och även hennes son. Honom ledde mamma, och jag kommer bara ihåg en dag när Christina kommer fram till mig och säger att de ska köpa häst! Jag blev helt paff, men glad för deras skull och varm inombords.

Dagen när Moenda kom så var jag och mamma uppe och tittade på henne. Jag tyckte hon var så fiiin! Jag tror att det var så att Moenda kom till stallet när ingen annan häst var där, för Christina ville inte ställa in henne i stallet och de sov i stallet första natten! Det var något som Christina skulle göra och hon frågade om inte jag kunde gå med Moenda medan hon gjorde det. Självklart gjorde jag! Vi gick på stora banan (den som numer är ridskolehästarnas hage) och jag kommer ihåg hur jag gick med henne och var noga med att hon inte skulle gå förbi mig. Jag var faschinerad över hur snabbt hon lärde sig.

.

Moenda

f. 2001

e. King Nero

u. Elvis

Äg. Christina Mathiesen

Se mer här: http://www.blup.se/sv-SE/horses/175825-moenda

.

Mamma red Moenda någon dag i veckan sådär, kanske två. Hon var bara fyra år. Första gången jag såg henne kunde hon inte gå på volt. Jag minns första gången jag fick rida henne! Jag tyckte hon var som en dröm! Dock fortfarande unhäst och något vinglig, men så trevlig att rida!!!

Jag är osäker, men tror att det var 2007 som familjen köpte en gård i Rävlanda, flyttade Moenda och skaffade en till häst som sällskap.

Mamma fortsatte att rida Moenda, men efter ett tag så blev hon lite för busig. Mamma tyckte det var lite läskigt och tror Christina med tyckte det... Så en dag frågade Christina mig om jag ville komma och rida Moenda, och på den vägen är det! Jag fortsatte att rida henne, träna och tävla. Det var som en dröm. Jag hade inte riktigt haft tävlingsmöjligheterna efter det att Minerva lämnats tillbaks till sin ägare och Evas häst Bright Star inte var någon hoppstjärna direkt. Hoppningen var ju trots allt det jag gillade bäst (och gillar fortfarande). Första gången jag hoppade Moenda var på en ridbana när jag och Christoffer var på jakt efter nya ridvägar. Vi hittade en ridbana mitt i ingenstans och frågade ägarna om vi fick rida på den. Och det fick vi! Jag minns att vi hoppade över en blå tunna, med en bom över. Moenda hoppade som om det inte var någonting!

.

Första gången jag red Moenda i Rävlanda.

Hittade bilderna i ett mail från 2007-10-20

.

I början var det mycket protester. Och hon hade sina åsikter om var man skulle göra på ridpassen och inte. Men hon gick alltid att övertala! Verkligen världens snällaste häst, med en gnutta personlighet. Vi var på väg upp till ridbanan en dag när hon blir rädd för något, tror det var en traktor med släp. Hon backar ner i ett dike och fastnar i en ihoprullad hagtråd. Istället för att gripas av panik står hon blixt stilla så att jag kan sitta av, och ta loss tråden runt hennes fot! Det är bara sånt man är väldigt tacksam för när det händer!

I början så tränade vi uppe på Rävgårdens bilbana. Det var grymt bra för det var så stort och gott om plats! Bra också att rida utan staket så man verkligen har hästen mellan hjälperna! Efter ett tag fick vi inte lov att vara där längre och det var ungefär i samma veva som vi hittade ridbanan. Det var en enkel 20/40 bana med en fin hinderpark.

.

Första bilden jag har på Moenda.

- 2005, hon var något mörkare då...

.

Jag och Christina åkte på löshoppning med Moenda. Det gillade hon! Jag hoppade henne även uppsuttet. Hon stannade ALDRIG! Hon kunde bråkas lite med mig och springa förbi när det blev jobbigt. Men red jag som man skulle så hoppade hon alltid! Vi kämpade och kämpade och så en dag var vi ute på vår första CR. Det var på Råda RK.

Det var mycket att titta på iom att det var första gången så första klassen rev hon ett, antagligen för att hon var ofokuserad. Sedan var vi nolla i andra klassen.

.

  
Stolt ryttare efter vår första tävling!

.

Vi var på fler tävlingar efter det. Moenda skötte sig utmärkt! Det finns så månnga bilder att visa. Jag hade ju världens bästa fotograf med mig vid många tillfällen, Emelie Etelämäki. Så bildbomben exploderar snart!!!

Vet inte vad jag ska skriva mer, kan sitta här hela dagen och skriva om den underbara hästen.

Hon är nu betäckt med hingsten Sir Oldenburg. Och kommer att föla i maj(?).

.

Sir Oldenburg

.

 BILDBOMB!!! 

.

.
 

.

Jag slutade med Moenda 2009 därför att det blev för långt att åka,

jag var något hästtrött och Christinas son Christoffer ville börja rida Moenda istället för deras andra häst...

Det känns skönt att jag fortfarande har kontakt med ägaren som är hur snäll som helst och att jag vet att Moenda har det bra!

.

Och vill ni veta en sak? Det är faktiskt Moenda som gjort att vi köpt Pace.

När jag och mamma kollade på filmen så sa vi båda två att det är en Moendakopia!!!

Balansridning på backabanan med mina duktiga elever Tyra (Snobben) & Valentina (Cirkus)!!!

Efter andra lektionen med frihetsdressyr går Cirkus efter Celicia som en hund... :D

- Stolt tränare!!!
 

En klass för sig.

Det skumma med Minerva är att första gången jag träffade henne, första gången jag red henne så var jag livrädd! Nja, kanske inte livrädd. Men rädd var jag i alla fall. Hennes galopp var världens strutsigaste! Jag har bokstavligen studsat av denna hästen i galopp! Det ska tilläggas att det var gymkhana och utan stigbyglar. Men ni förstår säkert?! Mitt första minne med denna hästen är ifrån när vi praoade på Östadkulle och min kompis Frida riden henne medan jag och Hanna sitter på våra drömponnyer. Frida ska galoppera och väl i galoppen får hon inte stopp! Hon galopperar varv på varv, och till slut så bestämmer Hanna sig för att ställa sig vid spåret som en blockering! (Förr på Östadkulle så var den stora banan uppdelad i tre mindre och det låg sleepers vid staketet). Hanna ställde sig på spåret för att hindra Minerva, men hästen hoppar upp mot staketet och bara fortsätter. Jag kunde inte sluta skratta. Men det var inte skratt så som glatt skratt eller skadeskratt utan mer nervöst skratt för jag visste ju inte hur detta skulle sluta! Till slut får hon iallafall stopp och sitter av!

Minerva var på Östadkulle för att Natascha (den äldsta dottern) skulle tävla henne. Det var hennes sponsorhäst. Men i samma veva som jag började på Östadkulle så tröttnade Natascha. Och ungefär ett år efter det att jag börjat med Kendy så började jag falla tycke för Minerva. Gun frågade om jag inte kunde tävla henne i Gotacupen för de behövde en ryttare till i laget. Jo självklart!! Så det var bara att börja träna!! Hela sommaren red jag henne, finns en annons i ridsport om Östadkulle Ridläger. Det är jag och Minerva längst fram! Det är våran första sommar tillsammans! Jag red henne mycket med graman det första för att jag skulle rka hålla ihop henne i galoppen och så att den inte skulle bli så "struttig". Efter bara en vecka så var allting mycket bättre och jag kände att hon LYSSNADE faktiskt på mig! Vi åkte till ARS utomhus-CR där jag vann min första CR-rosett. Jag blev så glad att jag började gråta!!! Därefter började Gotacupen och jag hoppade min första LB (1.10 cm). Hon stannade ALDRIG, hur kasst jag än red så hoppade hon och mitt självförtroende bara växtre!! Även smått som på träning. Vi skritthoppade 90 cm. Jag tyckte det var helt otroligt! Hon var en stjärna!

Det roliga var att jag för bara någon månad sen satt och kollade hästannonser på nätet och hittade henne!! Hon är född -94 och har gått MSV med Natascha, men det är ju sååå många år sedan nu! Hade min mamma varit lite mer medgörlig så hade vi köpt loss henne då när ägarna togs tillbaka henne från Östadkulle. Det var på hösten.

Den hösten jag tvingades lämna Minerva :(

Men hela sommaren hade vi haft tillsammans och det var den bästa sommaren i mitt liv!

Bright Star

Perfektion.

.

Hur gammal var jag nu då? 15 ca. När jag började sköta Evas häst Bright Star alltså!! Han var mycket speciell! En storhäst, men utseendet hade han fått från en ponny! Han hade fastnat med huvudet i boxgallret som unghäst och var fortfarande mycket rädd om sitt huvud. Det var inte så att man inte kunde klappa honom, eller tränsa honom. Men var det något speciellt man skulle göra så blev han direkt misstänksam... Han var lite knepig att rida, ibland hade han en sån dag när han bara ville busa för ingenting... Så i början fick jag inte rida honom själv. Jag tror jag red tisdagar och söndagar, så vilade han på torsdagar och jag bara borstade. Tisdagar var det lektion! Också Brita Arvidsson som höll i! Hon red honom alltid 30 min före mig för att "rasta" eller vad man ska säga... Hon kallade det "rida loss honom". Och varje söndag var det uteritt. Det ska tilläggas att detta var enda dagen på veckan då denna hästen fick komma ut i skogen, då Eva själv aldrig rider ut. Eva gick alltid med mig, och om inte hon kunde, så gick mamma med! Det blev många promenader för deras del. I över ett halvår höll vi på så. Sedan började jag få rida ut med andra i stallet, vilket jag tyckte var jättekul! Jag brydde mig inte om att han busade. Och vissa i stallet "förbjöds" rida med Bright Star, för han var så farlig! Men det var innan jag började som alla sa så och senare lugnade det sig! Jag och Bright Star ägnade oss åt dressyr, det var ju det han var bäst på! Vi plockade fram små sockerbitshinder någon gång ibland, vilket han tyckte var roligt en stund, men samtidigt läskigt på nått sätt. Han hoppade alltid mer än vad han behövde! Ganska så mycket mer!

En dag 2008-09-24 ringer Eva till mig. Och ni kan ju gissa vilken dag det är?! Jo, min födelsedag!! Inte konstigt att Eva ringer... Hon vill väl gratta!! Nej :( Då hade Bright Star sparkat sönder vattenkoppen i stallet och skurit upp ena bakbenet. Vi var tvugna att åka till Skara djursjukhus på direkten! Eva frågar om jag vill följa med och jag tvekar inte en sekund!

Väl där uppe får vi konstaterat att han skurit upp ytliga böjsenan och djupa böjsenan. Precis hur mycket det var kommer jag inte riktigt ihåg nu. Men det var illa nog för att prognosen inte skulle se ljus ut. Vi lämnade honom där ett tag. En vecka tror jag och han opererades samma natt. Allihopa grät i bilen på väg hem. Vi visste ju inte ens om vi skulle få honom tillbaka!

Skara djursjukhus.

Väntboxen.Ultraljud

Sedan fick vi svaret en dag att vi kunde komma och hämta honom! Han gick fortfarande på smärtstillande, hade en kilklack på skon så att senorna skulle läka ihop bättre och sträng boxvila var det som gällde!

Några veckor senare fick han stå i sjukhage, det ökades vartefter och så småningom kunde vi börja sätta igång honom då som ni förstår. I ett års tid höll vi på att sätta igång honom! Jag kommer ihåg att det var under sommarbetet jag skulle få galoppera första gången! Jag red med Malin och Elin och de red ifrån mig för att jag inte vågade pressa honom än. När sommaren var slut och han var helt igång Eva och jag red som vanligt, så en dag kändes han inte bra! Han var konstig att leda i stallet, annorlunda att rida... Vi fick åka till djursjukhuset igen!

- Hovbensförsänkning och hovbensrotation. Det fanns ingenting att göra. Han fick lämna oss... <3 <3 <3

Skänk gärna några minuter genom att titta på denna filmen. Skönheten själv...